Den mörkaste delen av skogen utkom i början av året och är skriven av den bästsäljande Holly Black som tidigare skrivit bland annat Spiderwick och Järnprovet tillsammans med flera andra författare. Här möter vi tonåriga Hazel. Hon bor tillsammans med sin familj i småstaden Fairfold, där magi hör till vardagen och ungdomarna festar vid en glaskista i skogen där en pojke med horn sovit så länge någon kan minnas.
Men en dag är pojken med hornen försvunnen och Hazel och hennes bror Ben blir båda intresserade av att finna den person som varit en så central del i de bådas liv. Äventyret tar dem rätt in i en magisk värld bland älvor där Alkungen styr. Det visar sig att pojken med hornen är en del av något mycket större än Hazel trott och rätt vad det är avslöjas hemligheter och sanningar som skulle förbli hemliga för alltid.
””Han är vaken”, sa han med låg och intensiv röst. Hans andedräkt blåste undan hennes hår. ”Pojken med hornen, prinsen, är fri. Han är fri och han kan vara var som helst. Vi måste hitta honom innan någon annan gör det.”
[...]
”Den ensamma revolverkämpen lämnar sitt tillbakadragna liv för en sista strid med sin trogne vapendragare vid sin sida. Och vet du varför?”
”För att han är vår prins”, sa Hazel och kände i samma stund hur sanna orden var.”
s. 50
* * *
I början blir jag positivt överraskad, för någonstans hade jag väntat mig en bok tänkt för en målgrupp lite yngre än mig själv, men Den mörkaste delen av skogen är uppenbarligen tänkt för tonåringar. Huruvida det är min typ av bok i övrigt kan diskuteras, för jag fastnar inte alls för den. Jag vet inte heller vad det beror på och det är ju något av det värsta - man gillar inte boken, men vet inte vad det är som är fel. Det gör det ju onekligen svårt att skriva om den nu.
Det ord som passar bäst för att beskriva boken i mitt tycke är märklig. Det är en ganska bisarr och konstig berättelse och jag får aldrig riktigt grepp om var gränsen mellan verklighet och fiktion går. Ena stunden dansar festande ungdomar i skogen, och nästa stund jagas alla av ett magiskt monster. Jag saknar någon form av logik och förklaring till alla dessa kontraster, och för mig blir det bara för mycket, särskilt när det inte är en genre som tilltalar mig något särskilt redan från början.
Jag fastnar inte heller för karaktärerna, då jag helt enkelt inte intresseras av dem och vad de har att ge mig. Vi lever i helt olika världar och jag engageras inte heller av deras relationer eller berättelser, utan för mig förblir boken helt enkelt ointressant. Jag tycker inte att relationerna känns speciella eller särskilt trovärdiga, utan de växer fram på ganska märkliga grunder och därför har jag svårt att njuta av boken.
Egentligen är jag säker på att det inte är en dålig bok och skulle jag läsa den igen och välja att grotta ner mig i den totalt, skulle jag säkert hitta något annat än det jag ser nu. Men problemet är att man ju inte ska behöva lägga hela sitt liv i en bok för att uppskatta den, och därför klickar jag inte med Den mörkaste delen av skogen. Men någon som är svag för bisarra sagoliknande romaner där magi blandas med verklighet skulle älska den här boken!
Den mörkaste delen av skogen är en sådan där bok jag bara inte kan uppskatta. Den är inte alls i min smak, då jag helt enkelt inte kan med den här bisarra kombinationen av modern vardag, mörk, gammeldags magi och modern fantasy. Det fungerar helt enkelt inte, och dessutom fastnar jag inte alls för karaktärerna, så boken blir svår att ta sig igenom. Men för någon som älskar den här typen av böcker tror jag inte att det här är ett undantag!
Det ord som passar bäst för att beskriva boken i mitt tycke är märklig. Det är en ganska bisarr och konstig berättelse och jag får aldrig riktigt grepp om var gränsen mellan verklighet och fiktion går. Ena stunden dansar festande ungdomar i skogen, och nästa stund jagas alla av ett magiskt monster. Jag saknar någon form av logik och förklaring till alla dessa kontraster, och för mig blir det bara för mycket, särskilt när det inte är en genre som tilltalar mig något särskilt redan från början.
Jag fastnar inte heller för karaktärerna, då jag helt enkelt inte intresseras av dem och vad de har att ge mig. Vi lever i helt olika världar och jag engageras inte heller av deras relationer eller berättelser, utan för mig förblir boken helt enkelt ointressant. Jag tycker inte att relationerna känns speciella eller särskilt trovärdiga, utan de växer fram på ganska märkliga grunder och därför har jag svårt att njuta av boken.
Egentligen är jag säker på att det inte är en dålig bok och skulle jag läsa den igen och välja att grotta ner mig i den totalt, skulle jag säkert hitta något annat än det jag ser nu. Men problemet är att man ju inte ska behöva lägga hela sitt liv i en bok för att uppskatta den, och därför klickar jag inte med Den mörkaste delen av skogen. Men någon som är svag för bisarra sagoliknande romaner där magi blandas med verklighet skulle älska den här boken!
Den mörkaste delen av skogen är en sådan där bok jag bara inte kan uppskatta. Den är inte alls i min smak, då jag helt enkelt inte kan med den här bisarra kombinationen av modern vardag, mörk, gammeldags magi och modern fantasy. Det fungerar helt enkelt inte, och dessutom fastnar jag inte alls för karaktärerna, så boken blir svår att ta sig igenom. Men för någon som älskar den här typen av böcker tror jag inte att det här är ett undantag!
Betyg:
★ ★ ☆ ☆ ☆
Författare: Holly Black
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2015 (original: 2017)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 327 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The darkest part of the forest
Annat:
Länkar:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)